jepp, i söndags satt jag o kollade nästan hela dagen på Sm, genom deras Web-tv, tyvärr blev de lite strul mot finalerna o de så jag satt idag o kollade på de jag missat.

DÅ såg jag ngt jätte gulligt! Blev faktiskt riktigt rörd! En liten tjej som tävla sin b-ponny , kom mot ett hinder o stannade o krashade de,  precis efter börjar hon klappa den o lugna ner den, jätte snällt! Sen stoppa den igen o blev du utesluten, då klappar hon den o påväg ut kramar den runt halsen för att hon är så glad att dem kom så långt iaf!

Satt nästan med tårar i ögona kan liksom inte alla ryttare göra så!? Liksom man tävlar väl för att det är kul o man älskar det o älskar sin ponny? Inte för att vinna o bli arg på sin ponny för att den inte gör som man själv vill?

Det finns många ryttare som blir frustrerade när det inte går som dem vill, (jag har vart en sån!) och ibland låter de gå ut över hästen. Jag fattar pressen o allt det man vill så mkt o blir så ledsen o besviken, men försök tänka " jag gör detta för att det är kul, för att jag vill det! "

Bara en liten tanke som slog mig ^^

(bild google)